Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Resignationens tidehvarf (1875-1810)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska snillet kunde framte en blomstring, så
herrlig som den, vi nyligen beskrifvit.
Resignation var tidehvarfvets offentligt och
allmänt uttalade tanke. De gamla rationella
lärorna bibehöllo sig dock hos många
vetenskapsmän i oförminskad kraft. De blefvo ock hos
allmänheten, ehuru ofta blott omedvetet,
underhållna; nämligen genom La Fontaines, Kotzebuhes,
Müllers m. fl. romaner. Af försigtighet angrepo
dessa sednare rationalister blott sällan de stora
egentligt politiska frågorna; men så mycket oftare en
mängd gamla dels sociala, dels moraliska, dels
religiösa fördomar och missbruk; t. ex. adelns
bördsföreträden, de gamla hofvens lastfulla
lefnadssätt, presterskapets trångbröstade åsigter o.
s. v. För denna sin rigtning och icke blott för
sina estetiska fel blefvo de illa anskrifna hos
dåtidens till medvetande vaknade reaktion i hela
Europa, ej mindst här i Sverge. Ty äfven här blefvo
nämnde romaner åren 1790—1815 i tusentals
familjer lästa och omlästa, hvarigenom de fingo
tillfälle att sprida oeh underhålla åsigter och
sinnesstämningar, som stodo i nära förhållande
till den gamla rationalismen, och isynnerhet till
dess kärlek för politisk jemnlikhet. Gnistor af
denna eld bröto fram vid riksdagen i
Norrköping, vid Juntans sammanträden i Uppsala,
vid musik-uppträdena dersammastädes, likaså i
Silfverstolpes inträdestal i svenska akademien, i
-Adlersparres Läming i blandade ämnen, i Linde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
