Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Reaktion och reformation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan ock till den ärfda frihetens bibehållande.
Det såg ett ögonblick ut, som skulle Napoleon
blifva för den ny-etiropeiska friheten, hvad
Alexander < och Caesar voro för Greklands och Roms. .
Men hopplösheten, resignationen, var denna gång
blott tillfällig och öfyergående. På djupet i
folkens hjertan lefde ännu qvar ett mod och en
kraft, som snart vaknade till medvetande och
verksamhet. Man begynte ånyo söka uppresa
mensklighetens tempel, och att för sådant
ändamål tillgripa hvad användbart, som fanns bland
ruinerna af äldre eller yngre försök. De flesta
tänkare kommo ock snart öfverens om, att
be-tvifla eller förneka den gamla rationalismens
grundsats: förnuftets förmåga och rättighet att
bedöma och beherrska allt. Detta var dock blott
den negativa sidan af saken. För ätt kunna
framställa något positivt, fordrades att angifva en
ny grundval för mensklig bildning och
samhälls-lära. Dervid förenade man sig lätt om två
punkter: l:o den religiösa principens sanning,
vigt och nödvändighet; deri bestod den religiösa
reformationen; *) 2:o den historiska kontinuitetens
sanning och vigt; d. v. s. att man vid reformers
införande borde afse grundsatsens icke blott
abstrakta sanning, utan ock dess verkstållbarhet,
med hänsyn till förhandenvarande. omständigheter.
Det nya, sade man, bör stå i sammanhang med
*). Oxn da företeelser mera framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
