Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Äkt-romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af antiken, eller af en missförstådd antik.
Fransyska litteraturen under Ludvig den ijortondes
tidehvarf var uttrycket af denna öfvervägande
dyrkan för formens skönhet, fulländning och
högtidlighet.
Mot densamma reste sig, likasom ofta förut,
romantiken. Dennes äldre uppenbarelser och
strider i Spanien, Frankrike, England, Tyskland
m. m. lemna vi å sido, och hålla oss blott till
dess uppträdande under sednare hälften af
sjuttonhundratalet och i Tyskland. För att ej
missförstås, göra vi dervid genast en bestämd skilnad
mellan äkt-romantik och ny-romantik; den förre,
Schillers, älskade politisk reform: den sednare,
Schleglarnas, sammanhängde med politisk
reaktion. Vi bedja läsaren fästa uppmärksamhet vid
denna skilnad. Dess förbiseende har löranledt
många misstag.
I detta kapitel tala vi blott om den förra,
om äkt-romantiken. Det var, som sagdfe är, efter
medlet af sjuttonhundratalet, som den vaknade
till lif och verksamhet. Brytningen böljade
genom Lessing och Klopstook, men fullbordades
först genom skolan i Weimar. Herder upptog
till ära folkpoesien, Goethe skref Werther och
Götz, och Wieland sadlade sin Hippogryph zum
Ritt in alte romardische Land. Men Goethe
lutade till antiken, och den ystra Pegas, på
hvilken Wieland fordom galopperat bredvid
fritänkaren Shafifcesbury, flöjde ofta in på fransyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
