Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Äkt-romantiken i Sverge före 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru har man kunnat på allvar påstå eller tro
något annat. I akademien sutto ju Adlerbeth,
Gyllenborg, Lehnberg, Leopold, Oxenstierna,
Ro-senstein, Silfverstolpe och Tingstadius. Kan män
föreställa sig, att män, så utmärkta för snille,
bildning och ädla tänkesätt, skulle hafva varit
blinda, eller än värre, hafva gjort sig blinda för
det myckna sköna, som hos äkt-romantiken
före-fanns, det myckna ädla och sanna, som den
litterära reformationen medförde? De gjorde det
ej heller, utan öppnade, som vi sett, villigt sina
leder för den nya tidens yppersta män, och sina
handlingar för deras mästerstycken.
Äfven bland de yngre omkring och efter
1800 uppträdande skalderna rådde, fastän
tonarterna voro något olika, en fredlig, välvillig, till
och med en förtrolig sinnesstämning. De bildade
en sällskapskrets, som någon tid bortåt samlades
ett par gånger i månaden under skämt och vittra
sysselsättningar. Der såg man fostersönerna af
den äldre skolan en Choraeus, Rutström och
Valerius i den vänligaste förening med Franzén,
Kullberg och Wallin, hvilka mer eller mindre
böljade anslå romantikens toner. Och om vi
icke bedraga oss, hade redan då hos Valerius
visat sig spår af större värma och lifligare
fantasi, än leopoldska resignations-poésien
vanligen företedde? Allt tycktes således lofva
den gamla tidens omskapning och den nyas ut-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
