Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Fosforismens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
individualisation, i ordets fullständiga betydelse,
märkbar; det sinnligas oändliga åtrå efter ett
positift, ett direkt vexelförhållande till det eviga,
år af den bildande urpersonligheten en outplånlig
erinring, som redan i den minsta lifvade atom
slumrar, i blomstren och djuren drömmer, i
men-niskan ändtligen uppvaknar till ljus och sjelf
-känsla. Så genomeldas verldslifvets alla
producerande rigtningar till det gemensamma
bemödandet, att lyfta sig så högt som möjligt öfver
existensens dunkla substrat, öfver det
elementari-ska, oorganiska, indifferenta: emedan blott der, hvar
den högsta möjliga organiska egendomlighet, den
högsta inom sig med alla nödvändiga
bestämningar sammanfattade enskildhet’, således en
full-komlig subjektivitet år hunnen, der är ock den
absoluta kompenetrations-punkt hunnen, der det
enskildaste och det allmännaste försmälta i
hvar–andra, der en tunga är gifven åt förnuftet och
ett hjerta åt naturen; den klara
uppfattnings-och återspegling spunkt, hvilken den makt, som är
det ena i och öfver det hela, kan såsom en
ur-personlig och urfri, d. v. s. en gudomlig, träda
i oförmedlad gemenskap med sina personliga
uppenbarelser. (En personlig Gud kan lika litet
tänkas utan en i uppåtstigande oändlighet
per-sontigblifvande natur, som denna kan tänkas utan
lefvande immanens i det ämne, hvilket ytgör det
fysiska villkoret för Gudomens egen
personlighets-akt). Kring denna ljuspunkt hvälfver sig oek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
