Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tvisterna om poesiens arter och former
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A*U prodette volunt, awt delectare poétw, sade
Horatius; —- eiier ock båda förenade enligt samma
författares ord: onrne tulit punctum, qui miscu
it utile dulci. Också hade Sverge, under Lovisa
Ulrikas tid, haft ett vittert sällskap med namn
af de två sista orden. Under leopoldska tiden
representerades det förra af lärodikten, det
sed-nare af sällskapssången. Palmblad beskref
der-före 1812, huru svenska sånggudinnorna varit
tvungna att
antingen dansa på ägg, till att fördrifva vår tid;
eller:
till oss ropa på vers: kåre, ack blif ej en bof. *)
Romantiken i allmänhet, likaså äfven
fosforismen, påstod deremot, att sången borde vara
skt eget mål, utan alla biafsigter. Det sköna
skulle frambringas endast derföre, att det var
skönt; och, tilläde ny-romantiken, utan afseende
på, om det var nyttigt eller skadligt, moraliskt
eller omoraliskt. Var det skönt, så var det ock
moraliskt, sade man; dervid likväl stundom
förbiseende den sanningen, att ett osedligt, oädelt
ämne ej sällan blifvit af snillrika författare
fram-ställdt med hänförande formskönhet och prakt.
Man glömde, att satan kan omskapa sig till en
ljusens engel. Underligt; ty sedlighet var just
ett grunddrag i fosforist-anföraren Atterboms
tänkesätt.
*) Poet. Kal. 1812, 3 uppl. s. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
