Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Frågan om smaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med bittra missnöje öfver den likgilltighet,
svenska allmänheten visade för hans skaldskap.
Om han med förmåga af skarp sjelfkritik hade
klart insett de verkliga svagheter, som stundom
hos detta förefunnos, så skulle han icke hafva
förundrat, än mindre harmat sig öfver
allmänheten och dess uppförande.
Ånnu en anmärkning!
Tonsättare kunde, säger man, med större
lätthet finna melodier till Atterboms dikter än till många
andra skalders. Om så var, månne ej orsaken låg
i några egenheter hos hans skaldenatur? — dels i
dess art; fantasi och känsla äro med musiken
när-beslägtade; — dels i en dess starka sida,
nämligen fint öra och stor konstnärs-takt i fråga om
ordens och språkets materiella klang, hvilken
redan i och för sig sjelf stundom af Atterboms
verser bildade ett slags musik; — dels i en
samma skaldenaturs svaga sida, nämligen osäkert
gehör och bristande konstnärs-takt i fråga om
ordets, uttryckets och planens intellektuella
klarhet och bestämdhet. Derföre hände, att
uttrycket stundom blef sväfvande, oredigt, töcknigt,
likasom sedt i ett blånande fjerran. Sistnämnde
egenskap, ehuru ett fel i sig sjelf, lemnar dock
tonsättaren friare utrymme, än hvad han har i
ett med klarhet tänkt och utfördt skaldestycke.
Detta sednare fordrar nämligen ovillkorligt, att
dess föreställningar och känslor, de och inga an- *
dra, skola med samma bestämdhet låta sig för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
