Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Tvisten om fransyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För det mesta blifver dock hvaije författare
ett bara af sin tid. Den vitterhet, som för
tillfallet är den förnämsta, den skönaste, inverkar
på hela sin samtid. Så har det gått äfven i
vårt fädernesland. Det har mottagit intryck
under Folkungatiden från tyska och fransyska
rid-dardikterna; under första Wasatideu från tyska
reformatorerna; under sextonhundradetalet från
den nya italienska och den till nytt lif
åter-uppvaknande gamla italienska vitterheten; och
sedermera från den i större delen af Europa
förherrskande fransyska.
Fosforistema hafva påstått, att hos
svenskakademiska skolan har sistnämnde hyllning gått
så långt, att Kellgren och Leopold m. fl.
upphöjde Voltaire rent af till en Gud; och till det
uteslutande högsta mönstret; samt att dessa
författare i allt ej voro annat än imiterande
beundrare af hvarje fransysh obetydlighet; #) och
åter, att Sverge varit förhexadt af trollkarlar
från Frankrike,**) eller, att gamla skolan
framställde fransyska vitterheten såsom ett uteslutande
mönster för alla länders vittra snillen. *##)
Påståendet upprepades gång efter annan, inpräglades
hos det uppväxande slägtet, som icke kände
förhållandet, och läses nu som en historisk sanning.
Undersökom den!
*) Sv. Litt. Tidn. 1820, s. 118. Hammarskölds ord.
**) Sv. Litt Tidn. 1818, s. 486.
***) S. st. 1819, s. 434.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
