Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Tvisten om schellingska filosofiens förmåga att ”bevisa kristendomens mysterier”, samt besvara menniskoandens olösta frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men på sjelfva dessa mysterier och dogmer
trodde då för tiden icke en enda person af den
stora skara, som hyllade gamla rationalismen.
Man kan alltså föreställa sig, med hvilka massor
af åtlöje dylika tänkare mottogo försök, och
sådana försök, att filosofiskt förklara och bevisa
nödvändigheten af förhållanden, som samma
herrar trodde icke finnas, icke ens kunna finnas till.
Sistnämnde sina åsigter ville man visserligen icke
öppet uttala; men så mycket otvungnare
begabbade man de ofvan inryckta filosofiska
förklaringarna, och andra deras likar.
Båda ytterligheterna, rationalistemas
förnekande och fosforisternas bevis, kunde ej annat
än oroa de män, som med varm kärlek, men
ock med sansadt omdöme, voro kristendomen till—
gifna. De protesterade ej blott mot anfallet*
utan ock mot försvaret. Redan 1805 skref Wallin
om förnuftets oförmåga att lösa evighetens gåtor
följande ord, hvilka på gammalt svensk-akademiskt
språk uttalade den nya religiösa reformationens
åsigter:
»Kan v$l,» så talar du, »kan krälaren i sanden
»Olympens höjder nå? En främling der i landen,
»Vill masken menniskan beskrifva, djerf och svag,
»För alla varelser en rén och allmän lag?
»Väl står på berget der ett kunskapsträd, som nickar
»Med klar hesperisk frukt mot dina lystna blickar, —
»Sök ej med hugstort vett och tankdrygt öfverdåd,
»Att hopa i din famn dess eviga förråd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
