Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Tvisten om schellingska filosofiens förmåga att ”bevisa kristendomens mysterier”, samt besvara menniskoandens olösta frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan känna sjelf det sköna, han beundrar.
Helt visst i tankens stilla veridshaf än ,
Der l^gga många obekanta öar,
Och mången stjerna speglas der kanske,
Ej hittills upptäckt utaf forskarns öga.
Kan du ej plöja sjelf de djupa vågor,
Så lyssna vifligt till de visas i-Öster,
De vidtberestes, som med säkra tecken
Tillbakavända från de nya landen.
Men tro ej allt, hvad skeppare förtälja
Om oerhörda ting, som de erfarit,
Om verldens gåta ändtligt löst aif dem,
Och om den vises sten, som de ha funnit.
De arma dödlige! Den vises
stenat I knappan sitter på Allfadsrs spira,
Och menskohänder bryta den ej lös.
Förgäfves mana de den höga sanning
Med mörk besväijnings formel; just det mörka
“ Fördfar hon icke, ty hon bor i ljuset.
I dessa rader igenkände hela Sverge både
sanningens och snillets magt, och tog för den
kommande tiden till löseil Tegnérs uttryck vid
jubelfesten 1817, då han tilltalade Luther
sålunda: *)
Du, som tände, likt en tvillingsstjernä,
Religionen och förnuftet opp?
Vårda begge! De förlikas gerna.
Fyll med klarhet hvarje mensklig hjerna,
Fyll hvart menskligt bröst med tro och hopp!
Det var ett vetenskapligt: Gifver kejsaren,
det kejsaren tillhörer, och Gudi, det Gudi tillhörer!
*) S. st. 3. 150.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
