Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Tvisten om schellingska filosofiens förmåga att ”bevisa kristendomens mysterier”, samt besvara menniskoandens olösta frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi känna ej heller något exempel på, att
fosfo-risterna under tjugu års tid efter dessa
allvarsamma tillrättavisningar gjort några betydliga
teosofiska försök i den fordna andan. Sjelfva
Geijer förklarade 1819, att filosofien på den väg,
den hittills beträdt, var bankrutt; och yttrade
1842, att dm ieke kunde komma längre, ån att
bevisa möjlighetm af en gudomlig uppenbarelse.*)
Ofvannämnde teosofiska försök hade dock varit
hans ungdomskärlek. Också bröt den fram ännu
en gång, och besynnerligt nog samtidigt med sist
anförda bekännelse. I menniskans Historia **)
framkastade han 1842 omigen en
treenighets-tolkning af det gamla slaget; likaså lästes 1846
i hans Religiösa Fråga en annan förklaring öfver
de olika personerna i Gudomen. Det hette
nämligen, att en unitarisk kristendom icke kan i
längden bibehålla sig; ty det sanna menskliga
personlighets-begreppet leder nödvändigt till det
sanna gudomsbegreppet. Begreppet om
guda-menniskan förmedlar båda; ***) och strax
efteråt: f) vi såga derföre, att Gud sjelf år dm
högsta personlighet, mm åfvm derföre såsom
sådan ej kan tänkas utan m personlig skilnad
inom sin egen mhet; i följd hvaraf han af
evighet har frambragt sin sjélfständiga motbild, hvil-
*) Geijers saml. skrifter 1. 7. s. 27.
**) Utgifven af Ribbing, s. 216 m. fl.
***) Geijers saml. skrifter 1. 5. s. 419.
f) Sid. 421.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
