Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Tvisten om schellingska filosofiens förmåga att ”bevisa kristendomens mysterier”, samt besvara menniskoandens olösta frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva genomgått nämnde kris, kommit till annat
resultat, än de, som sägas hafva undvikit den; —
frågas, om ej de förra vid närmare eftertänkande
finna, att samma gåta, samma kris står dem qvar,
för mennisko-förståndet lika olöslig, lika
oupphinnelig, som den för menniskoögat städse
undanvikande synranden; — frågas, om ej både
Wallmarks rationalism och Geijers schellingianism
efter allt sitt sträfvande måste slutligen stanna
vid samma dualism, hvilken Tegnér genast angaf,
såsom enda för menniskotanken åtkomliga, ehuru
aldrig tillfredsställande resultatet. Tegnérs svar
på frågan var visserligen icke ett utslag, utan
blott ett uppskof; — men kan väl menniskoanden
komma längre? Allmänheten tycktes vara
öfvertygad om omöjligheten. Derföre, och af trötthet
vid det långvariga föregående filosofi-bråket,
lemnade den afsides både Wallmarks och Geijers
protester och antog Tegnérs föreslagna vapenhvila
eller så kallade försoning, glad öfver att på detta
enkla och lättfattliga sätt hafva åtminstone för
tillfället kommit ifrån den långvariga och
invecklade tvisten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
