Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tvisten om det fosforistiska dunklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till förnuftets tonsystem genom menniskans
ljud-organer. Planeten, genom förhållandet till sitt
ljuscentrum (solen) ursprungligt och oupphörligt
i hvarje punkt polariserad (försatt i ett
dubbeltillstånd af receptivet och reaktion), känner i
hvarje punkt materiens osynliga nerfrörelse, och
starkast i metallerna, som äro hans fastaste och
spänstigaste reagentier. Detta förnimmande af
den absoluta rörelsens lagar (icke af den relativas,
som sätter massor i förhållande till hvarandra)
är ett förnimmande af de spänstiga
dallrings-figurer, i hvilka de metalliska urpolariteterna
blifva sinnes-objekter genom luften och vattnet;
det är den inciterande magnetiska process, som
ljuder i verldskroppen och hör i djuret; det är
ock samma medium, hvarigenom djuret och
men-niskan uttrycka sin sjelfhet i läten och i tal.
Men då planetens förnuft genom de djuriska
ljudorganerna betecknar de successiva lagarna för
sin utveckling eller dess uppstigande gradationer,
så är deremot i menniskan, den högsta organiska
föreningen af ljus och metall9 af sol och planet,
det sideriska förnuftet förvandladt till ett kosmiskt,
och språket är den planetariska samklangen af
individuella tankar, af ett medvetande, som till
sitt väsende är oafhängigt från planeten,
gudomligt och fritt. Mmniskan är blomman af jordens
metallstam, och hennes språk det magnetiska fluidum,
som derifrån utströmmar hennes vilja öfver
verl-den. Om allt språk således är i grunden musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
