Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tvisten om det fosforistiska dunklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Igenom trånga fönstergluggar ut.
Till himlen skulle tornet nå, men hittills
Har det dock stannat vid förbistringen.
Men äfven dessa varningar voro länge
för-gäfves. Det för hvarje menniskofömuft
oförklarliga, som ofta anträffas vid försöket att lösa
men-niskoandens vigtigaste frågor, detta i sakens natur
liggande dunkel blef af Atterbom mer eller
mindre medvetslöst förvexladt med eller betraktadt
som ursäkt för det tillfälliga dunkel, som var en
följd af ofullständigheten i hans egen uppfattning,
oredan i hans egen framställning. Likaså ville
han med namn af taflans mörka bakgrund och
af figurernas artistiska beskuggning ursäkta eller
försvara, hvad andra betraktade som en
klandervärd i hela tafian befintlig otydlighet. I ett
serskildt på sitt vis vackert skaldestycke till
Tegnér företog han sig att med stöd af just en
dylik förvexling försvara dunkelheten såsom
nödvändig och oundviklig. Det hette:
Glöm ej, att mörkret sjelfit för all färg, för all bildning
är villkor;
Idel ljus och kristall gör, att man ingenting ser.
Skugga är med öfverallt, der något skall synas och målas;
Natten, all varelses mor, är ock all varelses grund. ,?
Så ock i Dikten det gifs, ja i Tänkandet sjelft ett för-
borgadt,
Heligt, hemlighetsfullt; roten af tanke och dikt.
Öppna din Plato och döm, om han yrat i feber, fast ofta
Språket fatt stanna bakom känslans och aningens blick. *)
*) Po§t. Kal. 1821, s. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
