Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Tvisten om sångens förvandtskap med sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en efter sitt mått) i salighet nära. Den
motsatta principen kallade man förr
»högmods-djefvulen». Med ett ord, (som du visst ej
missförstår): kör ut bemälte djefvul — och du är sund,
och de i sig sjelfva så herrliga, men nu,
förbittrade krafter, som lifvets herre hos dig nedlagt,
skola med fröjd i alla toner sjunga sitt ursprung.
En näktergal, en ros, ett element ville du (af
hednisk förtviflan) häldre vara i vettlös natt, än
att ega det menniskan inneburna himmelska ljuset;
eller ock ville du förmätet råda öfver lifvets
högsta mysterier, såsom din egendom! Ar detta
poësi, så måste den ock vara hemmastadd i
helvetet. Var det, som är bättre än näktergalen
och rosen: din klara faders klara barn; och du
skall då tillika som de, men på rikare vis,
förkunna hans under. Ty platt onyttige tjenare
äro vi ju alle? Men hvarför skulle vi ej i den
eviga solens blick fröjda oss vid utöfningen af
våra krafter? Och i känslan af denna oskyldiga
fröjd äro vi ju med allt förbundne, ehuru
fiendtligt det enskilda ock emot oss må uppstå.
Ja, denna oskyldiga, heliga fröjd skall ju afväpna
allt, som kommer oss nära, i hvilket minsta
gnista af godt finnes; ty den kommer ju sjelf ur
den eviga kärlek, som bär och uppehåller det hela?
In summa: se här min trosbekännelse!
Sorg är synd; ty tillvarelsens innersta är
salighet. Gerna medger jag dock, att det finnes
renande smärtor; och kanske har jag alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
