Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Tvisten om Sverges och Europas äldre författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig ompipas af alla upptänkliga misstydningar,
och ej någon gång känna sig frestad att visa
mössen lejonets tänder. Då den af naturen
lam-fromme Atterbom förgrymmar sig och vill
föreställa ett lejon, måste man le, men äfven sörja.
Detta hans öfta upprepade misstag och den deraf
föranledda polemiken voro till stor olycka både
för honom och för den svenska vitterheten. — På
ett tredje ställe, och så sent som 1820, skref
han ytterligare, att före 1810, d. v. s. före
fos-forismens utbrott, låg svenska språket i ett trångt
utländskt snörlif, och var nära att utpusta sista
lemningen af sin anda. *) På ett fjerde ställe
lästes, att ett slags domning hade från medlet af
sjuttonde till medlet af adertonde seklet (1650:—
1750) förstenat Europa; och att vid denna
sed-nare period väcktes åter det hämmade lifvet i
Europas hjerta, Tyskland. **) Härvid anmärkte
Bjurbäck: ***) dessa ord åstadkomma hos mig
en penible förundran, och jag önskar upplysning
härom. Ty under denna tid lefde och verkade
Spinoza, Leibnitz, (och med tillåtelse) Newton,
Huygens, Boerhave;—Malebranche, Pascal, Bayle,
Berkeley, Locke, Wolf CaMeron, Milton, Pope.
— Hela gruppen af Ludvig den fjortondes gyllene
ålder går jag förbi. Men hur skulle jag kunna
förtiga dig, andesköna Fenelon, och Penn, dig
*) Sv. Litt. Tidn. 1820, s. 788.
**) S. st. 1814, ss. 441, 442.
***) S. st, 1815, s. 116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
