Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fosforismens förhållande till den praktiska kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägare, med gäckande ord om puerila åsigter,
om filisteri, om filantropiskt pjoller m. m. Tillika
sökte man urskulda sin idealiserade krigare
genom att betrakta houom icke såsom en med fri
vilja begåfvad och för sina handlingar moraliskt
ansvarig person, utan som en så kallad ödets
man, eller som ett ofrivilligt, nästan medvetslöst
naturväsende. Man beundrade hans på en gång
lysande och förstörande bragder, liksom man
beundrar utbrotten af ett eldsprutande berg, utan,
att betänka, än mindre göra det ansvarigt för
de åtföljande rysliga förhäijningarna. Allmänt
kändt och mycket talande är det exempel på
dylik uppfattning, som finnes hos Tegnér. Ehuru
eljest ingalunda hyllande ny-romantikens läror,
har han dock från deras synpunkt tecknat och
försyarat Napoleon den förste och med sitt snille
gifvit glans ej blott åt mannen, utan ock åt läran.
Hela skaldestycket HjeUen hvilar på en slik åsigt,*)
och grundtanken uttalas tydligast genom följande
i Napoleons mun laggda ord: **)
Icke jag har härjat fälten,
Ej hvälft södem upp mot norden;
Det hör högre magter till.
Skalden, tänkaren och hjelten,
Allt det herrliga på jorden
Verkar blindt, som anden vill.
*) Det ansågs äfven af Hammarsköld, som det högsta,
det skönaste af Tegnérs äldre sånger. Svenska
Vitterheten, 2:a upplagan s. 512.
**) Tegnérs samlade skrifter 3. 118.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
