Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Uppsala-ultraismens lärosatser 1820–1837 - Om de gamla språkens företräde och oumbärlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drogs den slutsatsen, att de lefvande språken
voro mer allmänt nödvändiga och således borde
inhemtas förr än de döda. Dessa jemnte flere
likartade åsigter, till en del antydda af den ädle
Broocman, ville mer och mer göra sig gällande,
’ och föranledde i synnerhet efter 1823 en häftig
strid rörande svenska läroverken.
Ty ultraismen bibehöll också här sin kärlek
för det gamla. Redan år 1811 framkastade
Geijer några vinkar om den klassiska litteraturens
företräde och om dess oumbärlighet för hvarje
yngling, som vill göra anspråk på bildning. *)
År 1822 fordrade han bestämdt, att skolorna
borde lägga all möjlig vigt på latinet och
grekiskan, såsom varande språk par excellence. **)
År 1829 ansåg han latinet så oumbärligt, att
det borde införas äfven i borgare-skolan. ***)
Fosforisterna instämde, f) Atterbom förklarade,
att allt ifrån lifvets tidigaste ålder borde latin
och grekiska grundligt inhemtas af en hvar, som
i någon mån åsyftar litterär själsodling. ff) En
annan fosforist gick så långt, att han påstod, det
latinet var ett alldeles oundgängligt hjelpmedel
för en klar och säker insigt i svenska språkets
grammatik.
*) Geijers saml. skrifter 1. 5. s. 60, 61.
**) S. st. 1. 4. s. 240.
***) S. st s. 267. Jfr ss. 264, 271, 276.
f) Litt. Tidn. 1822, s. 57. Svea 8. s. 105—111.
ff) Svea lO. 2. s. 179, 190.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
