Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Uppsala-ultraismens lärosatser 1820–1837 - Om de gamla språkens företräde och oumbärlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dylik latinsk absolutism ogillades dock
af många äldre och ansedda män, t. ex.
Hart-mansdorff, Lefrén och Tannström. *) År 1837
gick äfven Wallin i många fall öfver till samma
sida, intagande också der en medlande ställning.
Atterbom deremot vidhöll sina gamla satser, och
knotade ännu år 1855 öfver den högdragna
fånighet, som ville nedsätta den vigt, som
bildningsmedel, som låg i det gamla Roms herrliga
språk. **)
Den latinska absolutismen stod och står i
nära men hittills ej beaktadt sammanhang med
den politiska ultraism, som vill hålla massorna
i mörker, och till högre och verkliga kunskaper
framsläppa endast några få. Latinska språket
är för sådant ändamål ett numera ganska tjenligt
medel. Enligt gamla bruket skulle alla lärjungar
i främsta rummet inhemta detta tungomål, och
först sedermera lemnades dem tillfälle att vända
sig till sjelfva vetenskaperna. Systemet var för
200 år sedan rigtigt, nödvändigt; ty nästan alla
vetenskapliga läroböcker voro då för tiden skrifna
på latin. I vår tid äro de för det mesta*
författade på lefvande språk, till och med på mo-
*) Om den latinska absolutismen någonsin besegras,
och om Sverges läroverk någonsin erhålla en
ändamålsenlig och rationell reform, så hafva svenskarna derföre
att i flere fall tacka dessa trenne män och deras ädla
och oegennyttiga verksamhet.
**) Siare och Skalder O» 2. s. 266.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
