Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Allmänna anmärkningar om Uppsala-ultraismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
atmosfer, alstrad dels af tidsförhållanden och
omgifning, dels af hans eget snillrika, ehuru ensidiga
sätt att samma tidsförhållanden uppfatta, samma
omgifning leda. Att inse rätta beskaffenheten af
en sådan sin ställning, sin infattning, är
ingalunda lätt. Dimmans färg och form kunna sällan
bedömas af den, som står inuti densamma. Det
händer i ty fall stundom sjelfva snillet, att just
dess strålande inbillningskraft och glödande värma
vilseleda; den förra genom att kasta ett
bedrägligt purpurskimmer öfver det omgifvande
gråtöcknet; den sednare genom att länge motverka
intrycket af den omgifvande kylan. En gång
tränger likväl denna sednare till hjertat, och,
jagad af rysningar, skyndar vandraren bort för
att söka ljusare och varmare nejder. Det var
denna känsla,[1] som slutligen år 1838 dref Geijer
ut ur det civilisationens höst-töcken, hvars
svenska uppenbarelse vi här tecknat under namn af
Uppsala-ultraismen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
