Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - STRIDEN MELLAN UPPSALA-ULTRAISMEN OCH STOCKHOLMS-LIBERALISMEN - 1. Ultraismens stridskrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några bland Atterboms misslyckade dikter, skref
Palmblad, att Dahlgren roat sig med att
travestera någraL bland sina egna i Fosforos införda
ungdoms-stycken.
Sin tredje och kraftigaste hjelptropp i
huf-vudstaden fick Uppsala-ultraismen längre fram,
nämligen då den fordne polyfemisten, Askelöf
böljade år 1829 utgifva tidningen Den objudna
Gästen, sedermera kallad Svenska Minerva. Han
var icke någon absolut beundrare af Geijer; men
de kämpade för samma mål, och derföre i samma
led. Askelöf skötte sin polemik med mycken
talang och qvickhet. Verkningarna deraf
försvagades likväl, dels genom den långvariga
bitterhet, med hvilken han förföljde sådana män,
som Hartmansdorff och Wallin; :— dels genom
ultraistisk öfverdrift, t. ex. då han påstod, att
man borde votera för uniformen; — dels genom
det kalla hån, hvarmed han begabbade
liberalismens ofta varma och välmenande, om än
obetänkta och misslyckade bemödanden. Sent skall
dock allmänheten förgäta hans lekande skämt.
En å båda sidor rätt qvick ordvexling bör ej
falla i glömska. Det hände, att en ung, liflig
och liberal tidnings-redaktör på den till åren
komne, undersätsige, för liberalismen besvärlige
Askelöf—Minerva lämpade fru Lenngrens ord:
Skeppundsvigtiga matrona,
Skona oss! jag ber.
S&nk en gång de breda rona
I en länstol ner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
