Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - STRIDEN MELLAN UPPSALA-ULTRAISMEN OCH STOCKHOLMS-LIBERALISMEN - 3. Ultraismens motståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. G. Silfverstolpe. På högre ort misstänktes
den och kallades Låsning i brännbara ämnen.
Akademiens förnämsta snillen ansågos äfven gilla
statshvälfningen 1809. Den då antagna långt
utsträckta tryckfrihetslagen sades till en del hafva
flutit ur Leopolds penna, och A. G. Silfverstolpe
var nitiskt verksam vid det lagbundna
samhällsskickets införande. Dessa herrar hyste
hufvudsakligen samma tänkesätt allt framgent, och
styrktes deri genom öfverdrifben i sina motståndares,
fosforisternas, reaktionära läror. Att de icke på
högljuddare sätt uttalade sina egna, torde ursäktas
till följe af deras då långt framskridna ålder. —
För öfrigt tyckes en frihetsälskande
sinnesstämning hafva förefunnits äfven inom
Vetenskaps-Akademien; ty den valde till praeses år 1801
A. G. Silfverstolpe och 1804 Georg Adlersparre. *)
Bland ultraismens motståndare var också
Wallmark och hans Journal. Vanligtvis vände
han sina vapen mot ny-romantikens poési och
’filosofi, men ofta ock mot dess politik. Vi hafva
berättat, huru han af Karl Johan öfvertalades
att bekämpa H. Järtas Odalman. Wallmarks
benägenhet för tryckfrihet och liberala läror gick
likväl så långt, att han stundom af regeringen
varnades, och två gånger, nämligen 1813 och
1824, fick sin tidning indragen. Men längre fram
*) Rosenhane. Anteckn. till Vetenskaps-Akademiens
hist. s. 171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
