Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ultraismens följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personligheter och af det mod och den kraft,
den värma och det snille, med hvilka de
kämpade för sedlighet och dygd. Hvarje svensk är
dem härutinnan skyldig hjertats innerligaste
tacksamhet. Främst stod Geijer, hvars hela
författareskap utgjorde ett oafbrutet bemödande att
sjelf åtlyda den till hvarje ädelt hjerta ställda
uppmaning, med hvilken han första gången
framträdde inför svenska allmänheten, och sjöng de
då för tiden öfver hela fäderneslandet
återlju-dande verserna:
Upp! renom det, de fordna dygders tempel,
För evigheten rest på denna jord!
Och hvilket ungdomsminne från samma år erinrar
sig ej med rörelse de herrliga ord, Atterbom
lät sin Lilja uttala till läsaren:
Är, som mina kinder, hvitt ditt sinne,
Bor en tro, som aldrig släcks, derinne,
Är din vilja, som min krona, klar? _
Då i fallet äro vi förvandter,
Sände att försköna jordens branter;
Och vid slutad pröfning ■ våra vingar
Äterfå vi och vår barndoms dar.
I detta hänseende hafva Atterbom och Geijer,
både sående och skördande välsignelse, fortgått
på den sköna bana, som redan förut var anvisad
af de ädlare bland våra äldre skalder, och
hvilken sedermera blifvit i Atterboms och Geijers
spår beträdd af flere yngre författare; stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
