Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda anmärkningar om tidehvarfvet efter 1840 - Om litteratur, pedagogik, publicitet, m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterboms under åren 1820—1840 sjunkna
anseende steg efter sistnämnde tid. Hans kritiska,
och poetiska, till en del ock hans
politiska’ungdomssynder voro för det yngre slägtet okända,
och blefvo af det äldre glömda eller ursäktade;
ty mången hade sjelf deltagit i förvillelserna.
Ett visst slags frihetssinne har känt, känner
och skall alltid känna deltagande för en hvar,
som upprest sig mot bestående autoriteter och
inrättningar. Ett sådant frihetssinne beundrar
vanligtvis oppositionen i och för dess egen skuld,
och utan att besinna, om den är berättigad eller
ej, om den leder till något bättre eller sämre.
Den är, tycker man, ändå en frihetsbragd, ett
mouvement, och oppositionsmannen hyllas som
frihetshjelte. Otvifvelaktigt är, att denna känsla
jemnte mycken okunnighet om fosforismens
verkliga väsende hafva bidragit till den hyllning,
ultraist-politikern Atterbom på sednare tider
erhållit från en del af det liberala partiet.
Men samtidigt med och kanske framlockade
af detta lyckans nya solsken, uppspirade hos
honom omigen åtskilliga frön eller rotskott af
gammal fosforism. Han böljade ånyo orda om
filosofiska bevis för treenigheten, och att fördöma
åtskilliga skolreformer, samt likna litteraturen
före 1810 vid en sofvande Bethesdadam*) o. s. v.,
*) Siare och Skalder 6. 2. 192, 266. 1. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
