Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda anmärkningar om tidehvarfvet efter 1840 - Om litteratur, pedagogik, publicitet, m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man tadlar tidningsskrifvarne, ej sällan med
skäl. Hur orätt då att lemna uteslutande i dera»
hand ett så mägtigt vapen som publiciteten?
Hvarför ej af kärlek till sanning och fädernesland
söka förbättra samma publicitet och sjelf bidraga
till skapandet af en ny och ädlare. Detta
sed-nare hjelpmedel är det rätta, det enda; ty också
här gälla Tegnérs ord:
Det obetydliga är till, derföre
Att ej det stora finns; och det förvända
Får välde derför, att det sanna saknas.
Dessutom! Huru länge skall Sverge, med
sitt fria, sitt konstitutionella samhällsskick, sakna
en ministeriell tidning, som försvarar och
till-kännagifver sig försvara regeringens åsigter och
åtgerder? Utan en sådan blifver den politiska
diskussjonen ensidig, och ett nationens
fullständiga sjelfinedvetande omöjligt.
Ju allmännare förmågan, lusten och vanan
att läsa tidningar blifva, desto mer frestas
tid-ningsskrifvaren att söka ynnest hos massorna, de
flesta prenumeranterna, äfven genom att smickra
dessas sympatier, fördomar och egenkärlek och i
synnerhet deras afund mot bättre lottade
samhällsklasser; likaså genom att omsorgsfullt
undvika hvaije häntydning på de hos samma massor
vanligaste felen. (Se 7. 48—51). Det ligger i
sakens, i mensklighetens natur, att den af
prenumeranter beroende tidningspressen skall stnn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
