Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an Ög =
men, som vältade fram från deras rörda
bjertan, de blandade sina tårar med de sör-
jandes, och Bruno snyftade konvulsiviskt.
Leonidas och Xerxes föllo ur sina hjelte-
roller, och deras krigshöfdingar följde deras
exempel.
"Ska vi ge Birger alla våra tennsolda-
ter?" — hviskade "den otäcke Xerxes" så
tyst, så tyst efter en stunds paus.
"Ja, ja!" instämde alla och började torka
sina ögon med lånade näsdukar, ty en och
annan hade tappat sin egen.
"Ala!" invände Mauritz, med en blick
på sin armé, — "han kan ju få hälften!"
"Fy, fy!" ropade de öfrige.
"Och du fick ändå vara Leonidas, Spartas
ädle hjelte" — anmärkte Bruno. — ”Vill
du vara sämre än Xerxes? Jag ger alla
mina 727 hela karlar och 32 invalider, och
du har bara 180 man."
”Se der, se der!" snyftade Mauritz och
vände sig bort för att slippa se storheten
af sin uppoffring, — "tag dem allihop!"
Men Bruno hade redan fått fatt i en bit
papper och en blyertspenna och han skref
så vackert, som hade det gällt en profskrift
till examen:
"Från trofasta vänner en liten tröste-
gåfva till den stackars, stackars Birger."
Ett par tårar föllo som briljanter ned på
”stackars, stackars Birger.”
Säkert kretsade en engel genom rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
