Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bo, en mörk, stormig och regnig höstnatt
i sällskap med, fru Aurora, såsom en liten
älsklig åttaåring, med hennes far, baron P.
och med vedsågar Ripa som kusk.
Ni ryser för vädret, ni ska från ert mjuka
och varma soffhörn få höra hvad som hände:
Ripa brukade den tiden — det är många,
många år sedan — sällskapa med sina
"medhjelpare" mycket oftare än blott om
lördagarne.
Han var då ännu inte enkling; han hade
en Xantippa till hustru, som tidt och ofta
lade hans "verldsupptäckt", trähästen, på eld-
brasan, och som titulerade naturgeniet med
det förnärmande namnet "dumhufvud". —
Ripa tog sin skada igen vid hvart besök i
staden, fick på hemfärden örfilar af nådig
baron, hvars lynne var särdeles häftigt,
och vid hemkomsten örfilar af sin äkta
» hälft. Hans enda sätt att försvara sig mot
den sednare var att lyfta sin vän i lust
och nöd på sina starka armar och bära
henne under vyssningar som ett litet barn
några hvarf kring stugan. Xantippa höll
sig under slingringar fast i hans blonda,
småkrusiga lockar) och besparade derige-
nom sin man besväret att låta klippa sitt hår.
Himlen välsignade icke det oharmoniska
paret med några små, och Ripa, from som
ett barn och älskande barn ända till. af-
guderi, fick aldrig njuta af fadersglädjen.
Han öfverflyttade derför sitt varma hjertas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
