Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- r
ett åttaårigt barn, som befinner sig ensamt
i skogen en mörk Höstnatt. :
Men snart började hon åter ropa: Ripa!
allt djerfvare ju mera hot närmade sig
Jan Erssons smedja. Oroligt spejade hon
vid "den sida af vägen, der karlen blifvit
detroniserad, och Hon fasade för på samma
gång hon längtade efter att få se en skymt
af den stackars mannen.
Tänk om han hade slagit ihjäl sig, och
om hon endast träffade på ett lik i mörka
skogen.
Tallar och granar började afteekna sina
hemska konturer; mot natthimlen. För-
skräckliga hexfysionomier grinade mot den
lilla och i skogen sprungo långa, hvita spök-
gestalter i kapp med henne, fast åt motsatt
håll. När hon stannade; stannade också
de. Björkarne äro rysliga trän uti natten.
Nu tystnade Jan Erssons slägga, arbetets
och flitens lilla låga släcktes på hans härd,
den ensliga stjernan gömde sig i molnen,
regnet började falla på nytt i tunga droppar.
Aurora kunde icke engång gråta.
Hon vred sina små händer, vände sig
kring åt alla sidor och hviskade mera än
ropade: "Pappa, mamma, Ripa! – Gud,
som hafver barnen kär!"
Då ljöd ur fjerran en melodisk sång. To-
nerna kommo så småningom närmare; det
var ’en våndrare, som sjöng.
Men sången var för långt borta, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
