Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s— 88 pe
ty det hade väl varit det minsta straff Han
förtjenat, för att han lockat "dem lilla guds-
engeln" ut ur det beqväma åkdonet attta
reda på en sådan "uschling" som Lars
Göran Ripa.
Och Ripa lipåde som en fattighusgumma
vid en rik mans begrafning och torkade
tårarne på högra rockärmen, och han drog
lilla fröken till sitt kärleksfulla bröst; der
han satt nedhukad mot marken, för att icke
vara större än sin skyddsengel.
<Ja, var det icke en evärdelig gudslycka
att jag dunkade hufvudet i stenkanten, så
att jag fick öppning på den otäcka brän-=
vinspannan och stadsoset fick flyga hin i
våld, det sakelstyget. Nu är jag nykter
som en nyfödd kalf, sen jag blef af med
pundhufvudet. Si, jag har stoppat mossa
för hålet och vaskat det med regnvatten
och bundit resskärpet omkring så godt jag
kunde med högra handen, för si venstra
den hänger och slinker som: en afbruten
gren. Sakelstyg! — Aj! Åh, idtet-farligt,
käraste fröken Rora! Leksaksondt mot hvad
jag förtjent, min stora rackare tillsyndare; -
Men si nu ska gudsengela min bums bas
sitta på min högra arm; och sen maäarscherä
vi till Hanebo på en qvarts Kalftimma."
Och trots lilla Roras motsträfvighet, lyf-
tade han sin skyddsande på den starka ars
men, medan han sjöng, så att det rungade
i skogen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
