Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NS "SE
af alla och helsad méd smeknamnet "lilla
ora”.
Synålen flög med fördubblad fart, då hon
änkte på den lilla klenoden. Det är bes
synnerligt, att vi dödlige så ofta fästa oss
nästan med passion vid någon liten små-
sak, mer eller mindre materielt dyrbir, men
kring hvilken minnet hänger sina rosor i
osynliga guirlander. Stoikern och egoisten
hånle åt vår barnslighet.
Må de gerna le, de ha en njutning min-
dre än vi barnsliga här i lifvet. Hvilken
vältalig tunga gömmes icke inom denna
lilla metallbit, eller hvad det nu må vara
för materia, hvaraf minnets väckareklocka
består! — Huru förmår den tungan inte
väcka till lif våra stelnade leenden eller
våra utsinade tårar, — huru ruckar hon
inte tidens ur tillbaka och låter oss för-
lgäta långa, tunga år, som varit och farit!
TVi trycka med hänryckning det lilla minnes-
tecknet till vårt bröst, till våra läppar: vi
känna liksom ännu doftet af den älskade
hand, som fordom berört det, och vi känna
Ipå samma gång fläkten från hoppets engla-
vingar, hoppet, som bedyrar för oss att det
ÅT måste finnas ett återseende.
Förgäfves skall stoikern eller skeptikern
Å med sitt hånlöje rycka oss ur våra drömme-
Trier, förgäfves skola iskalla läppar spörja oss:
"Hvad båtar oss hopp oth vinne då?"
Vi svara med diktaren Jo. Jo.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
