Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om Hö
och — anjoviskaggen, och deri korgen ligger
ett stort stycke ost.”
Fru Aurora mönstrade med: synbar rö-
relse sitt skafferi och tillade halft leende,
halft i tårar: Sådana inbrottstjufvar tror
jag vi önska oss lite hvar, vi som icke
äro rika."
Men huru Ripa såg ut der han stod, fast-
hållen af den modige skomakaren och den-
nes vän, det låta vi också en genremålare
föreviga.
Tack, kära, kära Ripa!" — hördes åter
fru Auroras klingande stämma, vibrerande af
rörelse — "Vi få väl talas vidare vid i
morgon. Jag får väl lof att behålla min
gamle väns gåfvor, om jag skall tänka på
någon nattro. Gud välsigne Ripa för den
ädla meningen, men vi måste respektera
andras husfiid, vi få inte bruka våld för
att göra godt; lika litet som för att göra
ondt. Den fattige och olycklige har också
sin stolthet; utan den sjunker han ned som
en blomma, trampad i dyn. — Förlåt mig
nu mina sträfva ord, men Gud, som ser till
hjertat och vet hvad jag känner, han skall
nog löna Ripa för hans vackra gerning.”
Juhbnkan och hennes kristendomssystrar
snöto sig i sina förkläden och torkade sina
ögon. Det var någonting så imposant och
rörande att i den stjernklara natten se en
blek. och vacker qvinna under dunkel be- |
lysring från ett fönster tala hjertats och |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
