Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=" SÄ SA
krut förgås icke så lätt.” Och Ripa kolkade
vatten ur sitt stenkrus i stora klunkar.
Men vid hans räddarinnors chorus: "Nå
guskelof, vi kände inte igen vår rara Ripa,
han var då så suffrän af sig” — vaknade
Ripa till full besinning.
"Tackar som mjukast, tackar som mjukast!
Hyggliga grannar och qvintimmer har jag
då på alla håll! men si om herrskapet nu
ville lemna Ripa i ro, så ska han i vinter
gerna gratisch såga hvar sitt mått ved åt
allihopa till tack för hjelpen. — Men si,
jag hade några ord otalta med Hennes nåd
här, efter hon varit så nåcig och helsat på
salig barons kusk, som hon räddat från för-
derfvet.”
Amazonerna på Tullportsgatan sneglade
åt hvarandra och gingo med små fnurrar
på nackarne sina färde. Det var icke så
utan att inte hos hvar och en misstankar
uppstodo om rätta tydningen af Hofrätts-
kommissariens uttryck: ”gårdens hyggliga-
ste representanter af det täcka könet”.
Man hade, i ifvern att tänka på sig sjelf,
alldeles förgätit fru Sigurdsson och hennes
små vackra döttrar i” trädgårdsbyggningen
»Herre min evige! var så nådi och sitt
ner, sitt ner!» — Och Ripa raglade mellan
stolarne och dammade med all fit, ty det
var första gången fru Aurora gjorde hans
hus och hem den äran.
»Kära Ripa, var stilla! Ripa ser så blek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
