Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 122 —-
eller slag, utan endast några hyfveltag,
trädde han frimodigt och nyfiket in, för att
beskåda den, som så illa skulle misshand-
las. Han fann Ripa i svettig ifver hyflande
på en gammal qvistig bit af en ekplanka.
tHvem är det Ripa är så ond på?" —
sporde Birger och spejade rundtomkring,
för att upptäcka någon mensklig varelse.
«På ekplankbiten här, som jag ska ha
till en byrålagning åt Juhbnkan, men si han
& envis som en gammal käring och qvi-
star emot och vill inte folka sej. Men nu
har jag räsonemerat förstånd med honom
en stund, så att han ska väl harmonera
gej som jag vill ha honom." -— Och Ripa
kikade med ett öga utåt kanten på ek-
biten. — "Klar och regal ä” han; en kan
lingjera efter honom, men så har han mun-
huggits med min hyfvel här, så den ser ut
som ett sågblad. — Sakelstyg!"
Från den stunden brydde sig Birger al-
drig om att dröja utanför dörren, ty han
kände nu till gamle Ripas egendomliga sätt
att "räsonemera” med sitt arbete.
"Nå, kära Ripa, när tänker Ripa nu rida
från Stockholm till Upsala?" — frågade
Birger leende, medan han försigtigt vred
på trähästens benledgångar.
"Blir det inte förr, så blir det när ma-
gistern blir student. — Si jag har redan
engång ridit halfva vägen ända fram till
Märsta."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
