Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RT
Ett skallande hurrarop och en fanfar från
kenthornet belönade hans vackra bragd.
Ändtligen och sedan Erik Hallin åtskil-
liga gånger tröttnat och tagits på släp af
kamraterna, hade man anländt till sundet
mellan Långholms- och Mariebergslandet. —
Här tände man sina facklor, för att på ett
lysande sätt presentera sig på Riddarholms-
fjärden.
Månan, som nyss strålade så klart, hade
blifvit omtöcknad af tjocka snömoln, vinden
blåste upp och ett litet yrväder började
erinra våra skridskogångare om att det var
tid på att komma på landbacken.
Alla fortsatte färden, utom Erik Hallin,
plug nödvändigt ville fästa sin fackla vid
ändan af sin långa stång, för att med denna,
rest i ända, kunna ha nöjet att ”öfverglänsa
alla sina kamrater” — såsom han med stolt-
het kallade det.
”Nå, så fara vi förut, lilla tjurhufvud —
yttrade Birger, mildt förebrående — "du
ser på våra facklor hvar vi finnas och hvar
du kan träffa stjernförbundet.”
Och Erik Hallin satte sig på några in-
frusna timmerstockar, för att med ett snöre
från sin rensel kunna fastsurra facklan vid
stången.
Då de öfriga i en glänsande rad intogo
midten af fjärden, hörde de från Kungs-
holmslandet rop af några karlar på en pråm
helt nära land. De lyssnade ett ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
