Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 177 —
Birger bugade sig och uttalade i denna
bugning ett stumt godnatt, i det han sam-
tidigt vänligt klappade Bruno på axeln. –-
Men under det han försvann i dörren hörde
han ännu Brunos röst: "Godnatt min snälla,
rara, min kära Birger! Du vet att jag räk-
nar timmarna till i morgon afton!"
När hans steg inte hördes längre, hvi-
skade Fanny helt sakta till sin far, i det
hon smekande lade armen kring hans lif:
<En ståtlig, en präktig, en alldeles ovan-
lig ung man! Inte sannt, lilla pappa? –
En sådan lycka för Bruno, att ega honom
till sin verklige vän!"
Men fadren svarade ingenting, ty han
fick någonting nytt att fundera på; han
hade aldrig förr i Fannys milda ögon sett
en sådan flammande liten gnista.
Tionde kapitlet.
Julaftonen.
Sälla dag! Du högsommardag för barnens
hopp midt i vintern, du tröstande dag för
äfven den armaste, ty hvilket hjerta kan
väl den dagen stänga sin dörr för nödens
suckar, du herrliga dag! Hvad åtankan på
dig hänför oss alla! De glimmande fransy-
ska leksakerna, som enhvar kostar kanske
Mera än tiggarens måltider under en hel
månad, kunna inte högre fröjda salongernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
