Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 179 —
år gåfva till vårt bröst, och placerade
den i den Noaks ark vi kanske förut egde
hemma.
Och hvilket är ljufvast den dagen, att
å eller att gifva? -— Sitta vi der inte med
andan i halsen, afbidande huru kära händer
bryta konvolut efter konvolut, — vi, som
sjelfva lagt in gåfvan, vi veta nog att om-
slagen räcka till ett dussin — och huru
vänliga ögon ändtligen skärskåda presenten.
Hvilken fröjd, då den är omtyckt, hvilken
smärta, då den betraktas med likgiltighet!
Vi känna en gammal herre, som till den
grad förälskat sig i julaftonen, att han
punktligt på dagen den 1 november reder
sig att på afstånd helsa henne välkommen,
och derefter uppsätta sin långa lista på
julklappar, dem han ämnar sina närmaste.
Den andra november börjar han uppköpen,
fortfar så vidare, litet för hvar dag, och den
första december börjar han ”inlackningen",
samt påskrifterna med längre eller kortare
versstumpar; hvarefter han instufvar samt-
liga gåfvorna dag efter dag i ett stort my-
stiskt skåp, kalladt "julbockens kammare".
Om vi såge honom, der han, innesluten
i sitt skrifrum, pysslar med alla dessa ta-
lande bevis på hans kärlek för sina vänner,
om vi såge honom småmysande, och inom
sig tackande Försyaen för den stora lyckan
att kunna gifva, skulle vi inte älska och
afundas honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
