Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 190 —
Men hade rösten varit pipande nyss, så?
var den nu den hemskaste basröst, som till
på köpet kom bakifrån och nedifrån liksom
ifrån jorden. "Från min svarta herre stor-
sultan!” — vrålade afgrundsanden.
Men madam Juhnke med Corvettan i knä
förmådde inte mera, hon kallade blott med
ett ursinnigt skri gubben Ripa till hjelp,
medan alla de öfriga med ett lika genom- I
trängande rop kastade sig hals öfver huf-
vud in i rummet. ;
Dock, när nöden är som störst är också
ofta hjelpen som närmast, ty just som Hin
onde skulle, förtjust öfver den skräck han
injagade, ännu en gång förnya sitt: "från
min svarte herre” — — greps han om nac-
ken af Ripas seniga fingrar med den kraft,
att afgrundsfursten uppgaf ett gällt nödrop.
"Ska ni kluta ut er, så att pi skrämmer
lifvet af folk på sjelfva julafton?" — röt
den gamla kusken, i det han med foten
samtidigt tillrättavisade en karl, som, hop-
krupen bakom Hin onde, åstadkommit den
väldiga basstämman. — ”Hvad ä ni för
ena gökar?"
Men afgrundens furste höll på att storkna,
ty den brinnande stickan han hade i mun,
kom honom i svalget. Medan hans höghet
hostade och harklade, upplyste hans med-|4
hjelpare, att de båda voro sända till unga i
herr Sigurdsson med en julklapp från en i
vän, men att de, vid anblicken af den fasa’ |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
