Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 201 —
att snärja tungan, upprepa detsvåra ordet
"risgrynsgrötsglop".
Och man rimmade och stimmade, och allas
ögon glimmade, (för att också vi skola rim-
ma för gröten) och glädjen stod högt i tak
i denna boning, hvars väggar genljudat af
så många suckar — skulle vi kunnat säga,
om vi inte visste, att de återstudsat så ljud-
löst.
Slutligen bad Ripa fru Aurora, att få in-
bjuda sin "Putte snabbfot", som stod så en-
sam i sin vedbod på julaftonen; och när
hvar och en, både stora och små, fått
strutta" — vi ha inte något uttrycksful-
lare ord — ett par alnar på det makalösa
djuret, utan att dess ben ännu brustit, då
sjönk gamla Ripa ned och satte sig på den
höga dörrtröskeln, slog sina händer samman
och utropade: ”O, herre du store skapare
att du kan bestå oss så mycken fröjd och
gamman på denna eländiga jorden!"
Elfte kapitlet.
En surpris eller två.
Vid sitt af dyrbara och underbara pappers-
pressar i de mest groteska former öfverlasta-
de skrifbord, satt grosshandlar Wachtel jul-
dagsförmiddagen och summerade siffror, me-
dan hans fru, utsträckt i en amerikansk gung-
stol på andra sidan bordet, för hundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
