- Project Runeberg -  Affällingarne. Vol.1-3 /
256

(1869) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SER LR

«Jo, jo!" — s8varades i korus, och alla
reste sig upp.

”Vi knyta hop våra initialer i stammen
på den här eken!” — proponerade Bruno.

”Jag har pennknif, säkert har någon en
iiten papperslapp på sig, jag gör en rispa

mitt finger och tecknar under med mitt
eget blod!”

Det var Erik Hallin, som, lifvad af mid
dagen, var den blodtörstige.

”Här är ett rent pergamentsblad ur min
plånbok!” — fortsatte Walter.

”Och här är blyertspenua!” — ropade
Claes.

”Minns ni för flera år sedan” — återtog
Birger och hans stämma veknade —-”Minns
ni min fars dödsstund?”

”Ja, ja!” — svarade alla.

”Minns ni, att ni liksom tvungos att
åhöra hans sista ord till mig?”

”Jag glömmer aldrig den stunden” —
bedyrade Bruno.

”Dessa sista ord skref jag upp om qväl-
len, de äro inpräglade djupt i mitt hjerta. —
Ska vi alla ta” dem till vår lösen, vår lef-
nads uppgift? Vi kunna glömma vår lösen,
förfela vår uppgift, och endast den Allgode i
kan ge oss kraft att hålla hvad vi nu lofva.
Men redan ett vackert löfte från ett oför-
derfvadt hjerta, är ett Gudi behagligt offer.
Ni kan inte minnas min fars ord, marty-
rens ord, men jag minnes dem jag: "Dygd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:45:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/affalling/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free