Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 271 —
att enligt den tidens sed på sjelfva strids-
platsen förbereda sig till segern eller ne-
derlaget.
En morgon, sedan han vattnat sängarna
i sin trädgård och burit upp vatten till fru
Auroras lilla orangeri, ställde sig Ripa bu-
gande vid dörren och tummade förläget på
sitt blåa förkläde.
<Ska bli resa af då i morgon, Hennes
nåd?” ——-
Hennes nåd var en titel, som Ripa al-
drig begagnade oftare, än då han en tid
eller stund tyckte sig ha varit alltför för-
trolig, och genom hvilken titel han likasom
tillbakavisade sig sjelf till sin fordna tje-
nareställning. Han bugade vid dessa till-
fällen serdeles högtidligt, för att derigenom
försona de närgångna nickningar han kort
förut användt, för att lätta sitt hjerta från
dess öfverflödande välvilja.
<Ja, med Guds hjelp, kära Ripa, tänkte
vi resa på ångbåt i morgon."
"Ack, så roligt, så roligt!” .— ropade
flickorna och hoppade högt på sina stolar.
Gerda var nu sexton år och kunde nä-
stan kallas för en skönhet af första ord-
ningen. Hon hade ärft sin mors ädla, fina,
regelbundna drag, i förening med ett flor af
melankoli — ett arf från fadren — som
hängde mellan de mörka ögonhårens fran-
sar. Det låg någonting drömmande och
ljuft i denna blick, som ovilkorligt skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
