Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 274 ——
När ”gudsengeln” sade ”kära min Ripa” —
såsom hon ibland gjorde, för att i detta:
lilla ord mia concentrera alla vackra adjek-
tiver — då klack det alltid till i Ripas h
bröst, och då skulie han kunnat gå bar- I
fota på glödande jernplåtar för den varelse
han älskade och vördade högst af alla jor-
diska väsenden.
”Kära min Ripa” — återtog fru Aurora — hk
”tror verkligen Ripa att jag skulle vilja ha i
honom med som vår betjent?”
”Duger jag inte?” — frågade Ripa med |!
en suck så djup, att knuten gick upp på
förklädsbandet.
”Nej, aldrig som befjent hos oss, och al-:
drig komma vi att vilja lysa med en glans, ,
som endast tillhör det förgångna, men som
vän vilja vi ha Ripa med, som min och bar- :
nens välgörare.”
Och fru Aurora hade, medan hon talade,
fattat och klappat den grofva hauden.
”Nej, men si det går då aldrig an!” -— pro- :
testerade Ripa — ”folk ä folk och fä &
fä! — Vet din: plats, så sitter du ingen i I
vägen! — Nej, si det var då aldrig min .
mening.”
Men då tre sådana representanter af älsk- 4
värdbeten, som fru Aurora och hennes båda |
döttrar, kriogklappade Ripa af hjertans :;
grund och förklarade att det var deras me-
ning, och att det var deras bestämda ön- :
skan och befallning, — ett ord, som begag- ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
