Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 282 —
och, såsom sådan, ofta resbetjenten, ansåg
både som sin skyldighet och rättighet. Men
uppasserskans sega begär efter drickspen-
ningar rådde i striden.
Morgonsolen sken så varm och vänlig på
den lilla truppen, då den, med Ripa bä-
rande på skorp- och bakelsekorgarna, tå-|
gade af uppåt Carolina Rediviva-backen
och vek af till höger framåt Fjerdingen.
Gerda och Signe hoppade och logo vid tan-
ken på Birgers stora ögon, då han skulle
väckas af kyssar och klappas och inbjudas
till kaffekalas i lusthuset; och Ripa små-i
gnolade sitt: "Allralångaste kort, för han
var en baron".
Det var endast modershjertat, som kände
sig så underligt beklämdt. Dock, det kom
väl af den sömnlösa natten — tänkte fru
Aurora.
Man stannade slutligen vid den lilla grön-
målade porten till det hus Birger bebodde.
Ja, vi kunna gerna säga bebodde, ty utom
Birgers och Erik Hallins gemensamma dub-
lett en trappa upp fanns endast en gammal
professor emeritus som hyresgäst på ne-
dra botten, och madam Löving, (städerskan
och husegarinnan) i en utspringande flygel.
Professorn, en sjuklig, barnlös enkling, hade
rest till Östergötland för att helsa på en
bror, så att Birger och Erik voro på sätt
och vis herrar i huset.
Den lilla egendomen var belägen på yt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
