Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 296 —
Birger riktigt flög i kläderna — som man
kallar det -— och när han på några ögon-
blick var färdig, kastade han sig gång på
gång i den trogna vänneds famn och under
tusen varma tack för sin räddning.
Han kände åter ungdom, lif och spän-
stighet i hela sin lekamen, men han erfor
just derföre så mycket djupare blygseln öf-
ver sitt syndafall.
”Nu minns jag allt som en ohygglig dröm,
min kära Ripa!” — utropade han, då de
återvände arm i arm, trots alla gubbens
protester, fast den, som stöddes nyss, var
stödet nu. — ”Nu minns jag det! — Jag
drack söta, men falska drycker, dem jag i
glädjen öfver söta, men falska vänner icke
tänkte på att undersöka! — och när jag
slutligen mådde illa, narrade man i mig ett
dricksglas bränvin istället för vatten.”
”Sådana banditer!" — utropade Ripa –-
”Skulle det vara stor synd att slå ihjäl så-
dant ormyngel?”
Birger hade aldrig sett den gamle så för-
grymmad.
”Men jag har fått ögonen öppna i tid för
min skam och min förnedring. Jag ska
söka rädda mina kamrater från förförarne.”
Snart var man framme vid den lilla grön-
målade porten.
Birger drog en djup suck och gick der-
efter med stadiga steg till lusthuset, men
fruntimmerna voro inte der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
