Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 298 —
aktigt tryckt sina läppar mot hvarandras
skuldror? Hur skulle de kunna tala, då de
derefter kysstes så, som älskande själar
kunna kyssas?
Men Ripa vände sig bort och torkade sina
ögon med den blårutiga näsduken och suc-
kade bara ordet: "Sakelstyg!" Han visste
säkert inte sjelf hvarför han fick tag justi
det ordet, men någonting behöfde han säga.
Och flickorna vände sig också bort, då
de sågo de hvita blombladen vid skaknin-
gen af trädens grenar regna sitt silfver öf-
ver mor och son.
Stackars barn, de. behöfde också kyssas,
och derför kysste de hvarandra.
Andtligen försökte modren att stamma:
"Birger, min Birger! Hur är det med dig?,
Men utan att svara slog den tillfrågade
armen kring hennes ännu ungdomligt smärta
lif, förde henne med mildt våld ur träd-
gården, lyftade henne i trappförstugan på
sina. starka armar och bar henne i tre,
fyra språng upp och in i sin kammare, hvar-
est han sakta. och varligt satte den dyra
bördan i hörnet af sin soffa.
Han kastade sig till hennes fötter, knäppte
ihop sina. händer öfver hennes knän och
bigtade med sänkta ögonlock allt.
Men då han hunnit till slutet och med
en röst, som uttryckte den djupaste för-
krosselse yttrade: "Så lönar jag en moder,
som inte har sin like på jorden” då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
