Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 9 -
var det slut med kraften hos den starke
och han sköljde med strida tårar det sköte,
hvaruti den menlöse så ofta hvilat.
Men modren lyfte honom upp till sitt
hjerta, och svarade med hänryckning:” Mitt
kära, älskade barn, du har ju nästan in-
genting brutit!” :
"Jo, jo!" — utropade Birger med styrka —
«Säg inte så, ty om du också hundrade
gånger skulle förlåta mig, så förlåter jag
aldrig mig sjelf min usla svaghet. Men att
straffa såsom du, det är att taga en ed af
mig, som Gud i denna stund må bevittna:
«Aldrig, aldrig skall någon dödlig hädanef-
ter få se mig i en sådan förnedring, aldrig
rusig af starka drycker.”
Och de bytte ömma ord och smekningar
och de torkade hvarandras ögon och sedan
hoppade de arm i arm, då Birger icke ånyo
fick bära sin älskade mamma, utför trap-
pan, glada som ett par skolbarn.
Och Birger kysste sina öfverlyckliga
systrar, och såg dem djupt in i deras vac-
kra ögon, i det han sade: "Nu ä inte: hel-
ler ni bedröfvade för min skull, mamma
ska förklara er allt."
<Käre Birger, kan di trolla här i Up:
sala? frågade Signe, för hvilken denna
plötsliga förvandling från en halfdöd fånes
hemska anblick till den herrliga företeelsen
af en frisk och glädtig yngling var: en fuli-
komlig gåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
