Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 312 —
så himmelskt lycksalig ut, och började fun-|
dera öfver hvad man kunde mera begära af
sällhet i en högre och bättre verld.
Om den trogne gubben från ynglingaåren
brunnit af den mest platoniska kärlek till
sin höga husbondes dotter, skulle hans lycka,
att ändtligen vid grafvens rand få vistas
henne så förtroligt nära, icke kunnat ut-
tala sigi ett sällare ansigtsuttryck; och ändå?
voro hans känslor så himmelsvidt skiljda
från den egoism, den sträfvan efter egande-
rätt, som åtföljer den mångbeprisade kär-
leken.
I Ripas hela ömhet, så ovanlig, att den
kan kallas utomordentlig, var bottensatsen
endast tacksamhetens renaste guld, tacksam-
het för lilla fröken Roras barmhertighet mot
honom under höstnatten i skogen.
"Jag kastades bort af en menniska" —
brukade han säga om den stunden — ”men
jag togs reda på af — en engel.”
När de så alla under domkyrkans impo-
nerande hvalf, som komlillaSigne att rysa af
hänförelse, stodo och beundrade Sandbergs
alfrescomålningar, och flickorna båda voro
fullt sysselsatta att för Ripa i detalj be-
skrifva scenerna, hvilka han till en del förut
kände till från > historien; då drog fru Au-
rora sin förstfödde ett par steg bakom de :
andra och sporde så vänligt: Min kära,
kära gosse, jag har ju under sammanva-
rons glädje alldeles glömt bort att fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
