Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= Göö =
”Tänk om du, min pojke, kunde uttrycka
dig så der rhetoriskt!”
Men hos fru Aurora och hennes döttrar
blef det stor uppståndelse. De skulle bo
på landet en hel sommar, de skulle packa
in sina små bidrag till landtlifvets bebag
och de skulle ha allting ner till Nybroham-
nen på en roslagsskuta.
<Kära Ripa, min gamla, snälla, kära Ripa!
Hvad sägs om en sådan tilldragelse?"
Och fru Aurora lade sina fina händer p
dekx gamles starka skuldror och tittade ho-
nom rakt in i de små ögonen.
Ripa blef solblind och började blinka.
«Ska väl bums språka an åkar Humla
om en häst, den, som jag reparerat ifote
bättre än hela veterinäriska kollegiet kund
göra’t; och så bära vi på bår det ömtåli-
gaste, spannmålsbärar Appelqvist och jag
stark och nykter karl och mycke handter
lig för vänskapstjenster. Det ska gå ge
schwindt en sommarnatt, och så seglar —
herrskapet sjelfva af — med — ångbåten —
morgon -— derpå.”
Ripa drog på de sista orden och anda
des tungt liksom en döende. Han hade int
tänkt på förut, att han för en hel sommar
skulle skiljas från dem, som voro hono
kärare än lifvet. |
Men straxt derpå slog han upp sitt gladal
”helgdagsskratt”, såsom Signe kallade det)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
