Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 386 —
0, Gud! Mitt: hjerta blott jag har att gifva,
Tag det emot. Bjud stjerasorna det slagise,
Ett brävneoffer, Evige! åt dig."
Men den ystra Signe tyckte att poemet
blef alltför allvarligt, hon samlade derför
handen full med blommor och kastade dem
tillbaka på Erik, hvarefter hon; sakta flyt-
tade Birgers hufvud från sitt knä och lade I
det mot den yttersta kanten af Fannys, utan
att deklamatören anade sitt nya läge, och
innan den rodnande åhörarinnan hann draga
stödet undan.
Men Signe trippade leende och tyst som
en elfva bort för att samla tallkottar till
projektiler mot Erik, och då Bruno samti-
digt reste sig och hjelpte Gerda på benen,
blef föreläsarens auditorium i en hast, och
utan att han lade märke dertill, reduceradt
till en enda person, och som tillika utgjorde
hans hufvudkudde.
Bruno, som endast hade ögon för Gerda,
hade icke gifvit akt på systerns brydsam-
ma läge.
Hvad skuile den förbryllade flickan göra?
Skulle hon ohöfligt afbrytal deklamatören |
midt i en mening och ovänligt flytta hans
hufvud, hans vackra hufvud ned på den vis-
serligen grönklädda, men dock hårda marken?
Ack, hon kände sig så outsägligt lycklig 4
midt under sin bäfvan och sin blygsel; Bir-
gers hufvud snuddade endast vid kanten af |
hennes knä, och ändå var det som om tu- f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
