Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re a
som häntydde på fru Auroras af sucken
halfqväfda uttryck: minnena från grafyen.”
Det oaktadt upprepades dessa ord af kom-
merserådet nästan mekaniskt, på samma
lgång han, utan att kunna förklara sin när-
gångenhet, fattade sin intagande grannes hand.
”Minnena från grafven” –- säger fru Si-
gurdsson –- men är det väl rätt att egna
dessa minnen en dyrkan, som inte ens de
hädangångna sjelfva kräfva. Om föremålet
för vår kärlek från en högre verld kunde
förnimma den sorg det uppväcker, skulle
det ha någon glädje af de qval det föror-
sakar hos den qvarlemnade? Skulle det ej
sjelf i sina saliga boningar känna något, som
iknade osalighet?”
Fru Aurora kastade på kommerserådet
en lång, frågande blick, utan att hon drog
sin hand undan hans; hon tyckte nästan
att den låg i en broders.
”Vi kunna inte föreställa oss huru andar
känna” –- svarade hon nästan hviskande –-
men ha de något beslägtadt med våra käns-
lor, så måste de älska oss med en kärlek,
som tillhör evigheten och som således inte
kan afkylas af döden eller grafven. Om
oxeanen t. ex, skulle här på jorden skilja
två älskande åt kanske för hela lifvet, skulle
inte deras ömsesidiga längtan just vara en
olja för deras ömhets brand, och denna
längtans qval få mycket tycke med käns-
lan af sällbet. Det ligger något egoistiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
