Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 397 —
verldsmannen kände sig så förlägen, att
han nödgades -med sitt ena pekfinger rita
de mest fantastiska krumelurer på fru Au-
roras lilla sybord.
Fru Aurora lade med en lugn och oskyl-
dig min sitt arbete ifrån sig,i det hon vän-
ligt sporde: "Hvad menar väl kommerse-
rådet?"
"Jag menar” — stammade den tillfrå-
gade — "jag menar att jag börjat van-
trifvas i mitt gamla enklings-hem, och min
son tycks inte heller mycket älska dess
penater. Vi behöfva båda en hemmets
skyddsande, en systerlig och moderlig, men
icke en ftjensteande, utan en mild och öm
husregentinna, dock icke städslad för vissa
år, utar genom de heligaste löften för hela
lifvet.”
Kommerserådet fattade fru Auroras hand
och tryckte den bedjande och vördnadsfullt,
i det han blickade henne stadigt i ögat och
fortfor:
Hon skulle icke undanläsa sin hädan-
gångne makes porträtt och icke skicka min
hustrus upp på vinden, hon skulle hålla
båda fria från dam, både glömskans och
oordningens, och vi skulle tillsammans be-
trakta med ömhet de kära dragen och hvi-
ska: här sitta två syskon som eldrig för-
gäta er, våra syskon i de saligas boningar,
der allt är kärlek i cirklar sammanflätade
till ett oändligt helt, men icke i trånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
